Hej fina ni. 

 

Här här det ekat tomt länge, känns det som. Av en hel del orsaker som tidsbrist skolarbete resa, men kanske främst på grund av mig. För jag vet inte, jag verkar ha tappat förmågan att formulera mig och uttrycka mina känslor i ord. Överhuvudtaget. De har stannat kvar inuti kroppen och någonstans, efter ett tag blev känslorna så många att de flöt ihop till en enda klump, vars skillnader jag inte längre kunde urskilja.

 

Det har väl gått upp och ner den senaste tiden. Det senaste halvåret har varit turbulent och vintern måste nog vara min sämsta årstid. December januari februari mars april var så tunga och jag snubblade in på fel stigar. Valde sjukt framför friskt. Men med maj kom våren och värmen, i luften och likaså inuti mig. Jag vet inte när det vände men plötsligt var det lite lättare att andas. Förra lördagen packade jag väskan full med sommarkläder och pepp, för att tillsammans med mamma spendera en vecka i turkiet. Och det känns lite som att den veckan räddade mig lite grann, mitt bland den grå vardagen och all skolångest. Att sedan komma hem till sommarvärme solsken frukost ute i trädgården middag på altanen gav förmodligen, också det, lite extra energi. I söndags mötte jag upp vänner i stan för att köpa kulglass med smakerna choklad och regnbåge och sitta i hamnen och prata sola bara umgås. Det var jättefint och bra och jag var glad. Det faktum att skolan om mindre än tjugo dagar kommer bytas ut mot sommarlov och frihet får mig nästan att gråta av lättnad, för det betyder att jag har klarat första året i gymnasiet trots att jag så många gånger tvivlat och velat ge upp. Och jag känner mig faktiskt lite, lite friskare nu. Kanske är det bara en känsla, men jag är beredd att faktiskt kämpa lite nu. För jag har så många framtidsdrömmar äventyr resor ja allt möjligt som jag vill uppleva. Så mycket att vinna på att bli frisk, som att orka springa utan att det känns som att en ska dö till exempel. För det gjorde jag igår och ni kan inte förstå vilka frihetskänslor det var, att bara springa i skogen med musik i öronen en lagom varm eftermiddag. Okej, efter det dog jag lite grann men alltså känslan efter en springtur<3

 

Åh jag vet inte jag vet verkligen inte hur jag ska uttrycka mig och allting blir osammanhängade och fel, men jag hoppas att ni kanske förstår lite ändå. Puss