hjälp
Det är inte ditt fel att du tänker så, det är vad sjukdomen gör med en. Du kanske inte vill bli frisk just i detta nu, men du kommer vilja vara frisk. Du kommer vilja kunna träffa kompisar spontant och orka hänga med dem till kl 5 på morgonen och sen vakna hos någon av er på eftermiddagen nästa dag och äta tusen pannkakor till en skräpig tonårskomedi. Du kommer vilja kunna åka på semester med din familj utan att behöva oroa dig för vad du kommer behöva äta inför dem för att bevisa att du inte är sjuk. Du kommer vilja inleda och/eller behålla ett förhållande med någon som är kär i allt du gör utan att till slut skjuta ifrån dig denne för att hen inte låter dig tyna bort ifred. Du kommer vilja vakna på morgonen med förväntningar av vad dagen kan komma att innehålla istället för oro över vad det du äter kommer att innehålla. Och jag tror du vet det själv. Vad du kanske inte vet är att du är värd PRECIS allt det här och mycket, mycket mer.
ätstörningen lurar i en att det är en trygghet, men det är det inte. jag försöker se det lite som ett "what if", att jag aldrig kommer kunna skaffa barn eller åka utomlands eller bli kär om jag har kvar min äs. och vad vore livet utan okänt öventyr?
kämpa fina du. det går att bli frisk, jag vet det. du är värd något så mycket bättre än denna hemska hemska sjukdom! ditt liv kan bli precis som du vill, lyssna till ditt hjärta - det vill alltid att du ska må bra och vara lycklig! stor kram
Förstår dig verkligen. Att bli frisk är så inihelvetessvårt.
Men vi ska fixa det!
Kram! <3
Vet hur du känner. Känner precis likadant. Otroligt svårt att bli frisk, speciellt när man kämpar varje dag men samtidigt bara mår sämre och sämre psykiskt. Känns som att jag faller mer och mer för varje dag. Jäkla ätstörning!! Men vi kommer klara det här!! Kram
