(Tillfälligt)

Håller på och ändrar lite grann i bloggens utseende, alltså kan det eventuellt se lite knasigt ut här tills vidare.

29/1

 
Jag vill springa så långt bort från Det som möjligt. Jag vill bara springa det fortaste jag kan och aldrig stanna.
 
 
Tvätta bort det ilskna och ömma i mild tvål. Låta det rinna ut med allt det andra vattnet. Allt som vi inte behöver. Kan en göra så?
 
Milk bath #2
 
Varför frågar man inte varandra hur en hur mår längre. Det finns ingen konflikt längre men jag vet inte om tystnad är så mycket bättre. Mindre komplicerat men inte bra. Tycker inte om att vara i tystnaden för i den finns det rum för så många frågor som aldrig blir besvarade.
 
 
Om du visste hur många gånger jag läst den texten och hur mycket det känns i mig varenda gång.
 
 
Och mycket i mina tankar handlar om förändringen - denna stora, överväldigande oro och osäkerhet över Kroppen. Den känslan tränger igenom alla försök att hålla blicken borta. Är nog ovan i min kropp och vet nog inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Är det kroppsuppfattningen som ännu spökar eller är det bara såhär det är Jag vill ingenting samtidigt som jag önskar så mycket mer
 
(det värsta är att det skulle kunna vara så mycket mer om det inte vore för att jag tar död på allting innan det hinner hitta ut. Vart tusan tog viljan vägen)
 
 
Det här är allt och ingenting och obegripligt men fullständigt logiskt och inte så mycket mer än så. Inget vettigt men livsviktigt ändå. 
 
 
 
puss&kram, hoppas vintern är snäll mot er.

Om året som varit och året som ska bli

 

Jag skrev det här inlägget i ett textdokument som jag sedan kopierade och klistrade in i inlägget. Mest för att jag av någon anledning tycker att det känns roligare. Och för att man kan välja lyxiga typsnitt. Så att ni vet, hehe.

 

I alla fall så tänkte jag skriva lite om det nya året - mina målsättningar, önskningar och förhoppningar. Jag har funderat på att göra en årssammanfattning men valde tillslut att strunta i det, dels för att året har varit ganska innehållslöst men framför allt för att jag inte orkar titta tillbaka på allting som har hänt än. Det känns SÅ otroligt skönt med 2015. Jag känner på mig att detta år kommer att vara betydligt mer händelsefullt. Jag är pepp!

 

 

Mina mål (eller förhoppningar) inför i år är att: 

 

-Ta körkort!

-Ta studenten och framför allt komma på vad jag ska göra efteråt

-Börja springa igen till våren, nu när det äntligen är en möjlighet

-Fotografera mycket mer

-Åka på festival i sommar

-Se Håkan Hellström (om det blir någon konsert i år), oavsett i vilken stad han befinner sig i för jag bara MÅSTE se honom

-Umgås mer med vänner

-Ta mer egna initiativ och hitta på mer saker. Spendera mindre tid hemma och desto mer ute på vift

-Tatuera mig!

-Eventuellt flytta?!

-Sluta använda Google som säkraste svarskälla på mina dumma funderingar (det leder bara till mer ångest)

-Ta hand om mig själv

-Göra mitt bästa för att bli frisk

-Sluta vara så hård mot mig själv och släppa prestationsångest och krav

-Våga leva. 

 

(obs kommer fyllas på)

Det här är också ett avsked till året som varit. Ett år som på många sätt varit hemskt och fyllt av sjukdom och inget som jag trodde att jag skulle uppleva igen. Men jag har lärt mig otroligt mycket viktigt som jag kommer bära med mig hela livet. Och om det nu var en vända ner i anorexin som behövdes för att jag skulle tvingas ta tag i mitt liv så fine, det får vara så. Jag är inte så dålig längre och mår mycket bättre psykiskt, så i efterhand känns det som att det är värt alla tårar och ångest. Och jag är stolt över att jag klarade av att bevisa för alla som inte trodde på mig att jag kunde vända om. En käftsmäll åt alla läkare och psykiatriker som behandlade mig som ett hopplöst fall. Jag vill aldrig mer känna mig så maktlös och som jag gjorde då. Men allt det där är en del av ett kapitel av mitt liv som äntligen börjar närma sig slutet.

 

Så, 2014, tack och hej. Jag är glad att vi är över nu.

 

Och hallå, gott nytt år! <3