Min farmor gav mig en så fin födelsedagsbukett när jag fyllde tjugo. Älskar hortensior. Blommor är för övrigt så himla underskattat, tycker jag. Borde unna mig nya blommor oftare. Det gör så mycket för vardagsglädjen. 

Vadå, det är väl ingenting egentligen. Jag bara missar hela jävla livet och jag är så JÄVLA bitter över det. Men mest av allt, så brutalt jävla ledsen, förstås. Och då känns det väldigt rimligt att svära i varenda jävla mening.