nåt säger mig att du blir borta en lång lång tid

Alla redovisningar, svenskainlämningar, matteprov och spanskalektioner tar all min tid och jag hinner aldrig andas längre. Mår nästan dåligt över hur mycket jag har att göra och att jag ska prestera så bra som möjligt osv osv. Snällakandetintetaslutsnart? Åh. Hinner inte heller skriva här.. Men snön har kommit och det är så vackert ute så jag känner mig lite glad ändå. Men kallt är det såklart. Fryser ända in i själen, nästan. Kram på er.

sv: Jag fotar med en Olympus E-PL1 för tillfället!
Och hoppas att pluggstressen släpper snart, du fixar det.!

Åh.
Jag förstår precis vad du menar med att du känner dig blottad. Själv ser jag bara din styrka att du står upp för dig själv och faktiskt är ärlig.

Jag klarar inte ens av att tala om det för mina föräldrar eller mina nära för jag är rädd för hur de kommer reagera. Som jag skrev tidigare tycker jag att du är så modig! :)

Kram <3

Jag förstår precis vad du menar.

Det spelar ingen roll om att sjukdomen syns utifrån för att även om jag själv inte vill tro på det så är en ätstörning en psykisksjukdom. Och som jag sagt tidigare så är det du skrev i ditt tidigare inlägg ingen utblottning det är ett bevis på att du är mänsklig. Inte minst ett steg åt rätt håll.

Kram