vill höra samma sång, samma sång, där allt blir bra imorrn
Halloj. Hur mår ni idag? Själv mår jag väl ganska bra, känner mig sådär allmänt pepp på livet. Men problemet är att jag alltid tänker såhär: "när jag har gjort så kommer det bli bra" osv. Måste försöka leva mer i nuet och göra det till något bra.
Kram
böcker böcker böcker
Igår var jag på bokrea med mamma och köpte med mig två böcker hem - Just kids och Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Just kids har jag tänkt läsa länge men inte kommit mig för, och den andra boken har jag hört ska vara bra. Åh vad jag älskar att köpa böcker, blir så himla glad varje gång. Tycker så mycket om att läsa och försvinna in i en annan verklighet för ett tag.
många nätter av sömnlöshet och tankar som äter upp en
Hallå där! Tänkte mest säga att jag lever och att jag återkommer i helg, antagligen. Veckan efter denna innebär sportlov för mig och åh, jag kan inte ens beskriva hur skönt det känns. Behöver tid att ta i tu med alla mina förvirrade tankar och försöka reda ut allt. På ett sätt mår jag lite bättre nu, känns som att jag har kommit till insikt med en hel del. Dock går maten inte så bra, men tack vare mina fina föräldrars stöd så går det ändå. Det gör faktiskt det. Och jag tror faktiskt att jag hittat viljan att bli frisk nu. Herregud, jag kan ju inte förstöra mitt liv så som jag gör nu. Åh. Vill ju må bra i sommar och bara leva. Vara tonåring. Nej, här finns inte plats för någon dum sjukdom. Men ändå tvekar jag hela tiden, är det värt det? Vågar jag? Står hela tiden och väger mellan två alternativ. Framåt, eller bakåt. Så många frågor som saknar svar och hjälp, jag är så förvirrad tanksprid och fundersam nuförtiden. Menmen, somsagt. Jag vill.
kram
hemma börjar nästa dag
Jag har ett nytt påslakan från ikea. Känns lite bättre och mysigare att krypa ner och läsa en bra bok nu.
Förresten, hoppas ni har en bra alla hjärtans dag! Kram
vilsna, förvirrade ord
Jag känner att jag behöver skriva av mig.
Jag skäms så jävla mycket över att en del av mig faktiskt vill bli frisk. Över att en del av mig inte vill leva såhär längre. Över att en del av mig är trött på att sträva efter en utmärglad kropp och synliga benknotor. Att en del av mig faktiskt vill må bra igen - vara lycklig. Jag förstår inte varför men någonting i mig tycker att det är en skam att vara lycklig. Att jag är dömd till att må dåligt. Men den del av mig som faktiskt vill något, som har mål och drömmar, är inte tillräckligt stor för att jag ska orka vända allt det här. Jag känner mig inte färdig med sjukdomen. Man pratar om en slags gräns, då man känner att det är nog, att man har nått sin absoluta botten. Och även om jag har nått min förra året så kan jag verkligen inte komma ihåg hur dåligt jag mådde då. Min hjärna har liksom förträngt allt det svarta mörka under inläggningen och tiden innan och efter. Jag kommer inte ihåg, jag kommer inte ihåg känslan av att all livslust var slut, att bara gå och vänta på att försvinna. Så min hjärna förfinar bilden av att vara sjuk och gör det till något bra, något att sträva efter. Fel, fel, fel.
Jag är så himla vilsen. Mitt liv är som en dragkamp där jag slits från sida till sida, alltid på gränsen till att falla över innan jag rycks tillbaka åt andra hållet.
Men samtidigt så vill jag så mycket. Jag önskar att jag kunde inse att det inte är värt att slösa bort mitt liv på självdestruktivitet. Men att tillåta mig själv att må bra - nej, jag skäms nästan av bara tanken.
Om jag bara kunde sluta jämföra sig med allt och alla hela tiden och inse att livet inte handlar om att tävla om att vara sjukast, smalast, vem som mår sämst och vem som har varit inlagd flest gånger. Osv. Jag vill bara lämna allt sjukt. Men hur bestämmer man sig för att det faktiskt är nog nu? Hur börjar man kämpa på riktigt?
och det liv som du har alla tusentals dar passerar på ett litet kick
Är hemma idag också. Försöker peppa mig själv genom att skriva listor på vad jag vill göra och vad jag har att se fram emot, och sådär. Allt för att hitta lite vilja, lite motivation att komma framåt. För jag vill ju egentligen, det måste jag göra. Hur brukar ni göra för att hitta motivation och vilja?
Har ätit ett litet mellis med pappa för ett tag sedan, bestående av en apelsin och en smoothie, tillsammans med en kopp kanelté. Det luktar så hemskt gott, tycker om det så mycket. Nu tänkte jag försöka ta tag i lite skolarbete och titta lite på någon serie. Hoppas ni mår bra!
de senaste dagarna.
Är ledsen för att jag inte har skrivit mer här, men hela veckan har varit så himla turbulent.. Tänker inte skriva så mycket för jag vill inte att bloggen ska handla så mycket om ledsenhet och depp, men jag har hamnat i en svacka och det gör ont. Att gå runt med en ständig ångest tar på krafterna och jag har mest varit frånvarande, fast i mina egna tankar. Så jag var hemma från skolan i torsdags och fredags för att mest bara gråta, ha ångest och känna mig så hopplöst tom. Men det är lite bättre nu, tror jag. Panikkänslorna inför varje måltid har minskat i alla fall och jag ligger inte längre och vrider mig på golvet. Känner mig bara så otroligt fel och otillräcklig. Och jag förstår inte ens varför jag skriver det här men jag måste få utlopp för mina känslor, annars går jag sönder. Har insett nu att jag inte kan gå runt och hålla allt inom mig, det är inte hållbart i längden.
Denna lördag har spenderats på stan för att försöka hitta presenter till bästa Jennie. Köpte lite till mig själv också, två par sockar, en polo från röda korset och någon ansiktsmask.
Kram på er fina ni.
ett litet livstecken bara
Hej. Jag har bildbrist så därfår får det bli en bild på min lilla söta kaninlampa, hehe. Hjälp vad dåligt jag bloggar nu. Blir så less på mig själv, varför kan jag inte bara ta tag i allting..? Igår var i alla fall bra, jag träffade Jennie och vi hängde på Waynes och i hennes fina lägenhet. Somsagt, bra dag. Jag tänkte inte skriva så mycket idag, är alldeles för trött för att skriva sammanhängande texter så jag återkommer imorgon. Kram
