Jag tror bestämt att jag har en liten inspirationssvacka så snälla ni, har ni en liten stund över kan ni väl skriva en rad om vilka slags inlägg ni tycker om?

 

(jag bits inte jag lovar)

 

puss<3

Vilket är ditt mest använda ord denna vecka?
Oj, det vet jag inte. Men det kanske är just den frasen. Så det får bli "jag vet inte" även om det inte är ett ord, utan tre.

Har du någon fobi?
Vet inte om jag kan kalla det fobi men det finns en hel grejer jag helst undviker. Som ormar trånga utrymmen och saker som innehåller grädde. Och hajar!! Är så sjukt rädd för hajar.

 

Kommer knappt ihåg vad jag ätit i veckan men kikärtsgrytan mamma lagade här hemma var rätt bra den, faktiskt.

Någonting som pappa sa till mig, när jag satt sönderstressad i bilen med näsblod som vägrade att sluta.

När kände du dig riktigt nöjd med dig själv senast?

Eh detta var enbart en väldigt jobbig fråga. Kanske efter att ha städat mitt rum i torsdags, haha.

 

Jag räknar nästan helgen som slut nu, ju. Söndagar är nästan alltid söndagsångest för min del. Fast det är ju höstlov nu, förstås. Och jag har fortfarande inte slutat hoppas på halloween-fest. Vet till och med exakt hur jag skulle klä ut mig!? Pls.

Vilken är din pepplåt för tillfället?
Blev ganska peppad på vägen till skolan för någon dag sedan, med "trädgården en fredag" i mina, visserligen gamla, men helt-okej-att-använda iphonehörlurar. Idag lyssnar jag dock på Kristian Anttila och det blir en ju ganska pepp av, det med.

Vad har du sysselsatt dig med då du har haft dötid i veckan?

Känns som att denna vecka varit ganska stressig, har nog inte haft så mycket dötid. Tittat på serier, skulle jag väl säga. Ser Girls nu men igår såg jag ett avsnitt av Glee. Har sett första och andra säsongen så började på trean igår, finally. Så svårt bara, att se klart den serien - känns mest sorgligt och tragiskt ni vet.

 

Livet i allmänhet. Okej detta var väldigt kortfattat men jag är osäker på om det behöver beskrivas utförligare. Det som tar störst plast i min orosbubbla är väl att livet aldrig ska börja på riktigt. Jag menar, jag vill också hångla med pojkar och dansa som om det inte fanns någon morgondag samt vara självständig och göra som jag vill. Vill också ha hemmafester äta middag på golvet vara borta från hemma ett tag. Är i behov av äventyr och frihet. Söker något/någon som får det att kännas mindre tomt i mig. 

Vem är den kändaste personen du har sett på senaste tiden?

Kanske när jag strosade runt på Södermalm när vi var i Stockholm och råkade titta upp precis när Sandra Beijer gick förbi. Haha, jag tänker att det nog räknas.

 

Bra saker: superlång sovmorgon på måndag, lagade vegetariskt hemma hos mig tillsammans med Emma på torsdagen, att vi fick sluta tidigare igår samt ett mycket välbehövligt cafébesök med Jennie och Ellen samma dag. Och idag var vi på loppis och jag hittade tre böcker två klänningar och en vinyl.

Mindre bra saker: jobbiga bup-möten med psykologer som ständigt uttrycker sig VÄLDIGT klumpigt, förvirrning, inte-tillräckligt-någonting-känslor och besvikelser.

 

Jag är en av dem som är påverkas extremt mycket av andra och kan bli triggad av allt möjligt, saker som andra knappt uppmärksammar. Jag vet att det finns mängder av andra människor som fungerar på samma sätt. Det kan handla om reklam, bilder, bloggar, texter, övriga sociala medier men också av andras samtal. En kan må jättedåligt över att råka höra enstaka ord, eller meningar. Jag klarar t ex inte av att läsa om när någon fått återfall, slutat äta och andra destruktiva handlingar (framförallt de som är kopplade till ätstörningar) utan att få ångest och en stor hård klump i magen. Det kan lika troligt vara något som sagts av föräldrar, läkare eller psykologer. Överanalyserar allting. Men i mitt fall handlar det majoriteten av gångerna om andra ätstörda som talar om hur sjuka de är. Och det är ju så, en vill att andra ska veta. Jag tänker inte döma någon eftersom jag har gjort, och kanske också gör det än. Men jag är så sjukt jäkla trött på denna ständiga tävling, och önskan om att vara bäst(värst?). Detta förekommer inte bara inom ätstörningar, utan är något en kan stöta på i många olika sammanhang.

 

Det fungerar inte att försöka hålla sig borta från allt som triggar eftersom det sker hela tiden, överallt, i vardagen. Omedvetet som medvetet. Avsiktligt eller ej, ord kan göra större skada än en tror och det krävs så otroligt lite för att trigga igång ätstörda tankar. För anorexin är hela tiden närvarande även om det inte syns utanpå, på samma sätt som det gjorde förut. För en ätstörning sitter framför allt i huvudet. Kruxet är ju att vad som triggar en person är väldigt individuellt, vilket gör det så mycket svårare att förhindra. Men det finns ändå saker som är så tydliga att det borde vara självklart att inte prata om i vissa situationer. 

 

Så kan det inte bara räcka nu. 

 

Stockholmsbilder kommer jag lovar, så småningom. Syftet med detta inlägg var mest att säga hej och eventuellt visa en bild på ett av de inköp som gjordes i huvudstaden. Det misslyckades jag dock ganska mycket med. Högmidjade, "gammeldagsblå" jeans är det i alla fall. Och bilden gör dem inte rättvisa, nej nej. Fastnade knappt på bild jag heller, idag var det mest äckliga tankar och klump-känslor. Stor större störst. Tog bort den..

 

I alla fall är det höstlov snart och jag vill ha halloweenfest (det ska ske har jag bestämt) och sen vill jag göra mycket annat också såklart. Måste bara börja göra saker istället för att tänka på att göra dem utan att det sker.

 

Kram på er!

Befinner mig i denna stund i (vackra vackra) höst-Stockholm. En väldans uppskattad del av vad jag fick i onsdags, på min sjuttonårsdag!

Har ingen möjlighet att blogga under denna resa, så vi hörs någon gång nästa vecka! Måste även säga tack! för era fina braiga kommentarer! Blir så väldigt glad, ska ni veta! Puss!!!!

Vegetarianism är något som jag funderat väldigt mycket på den senaste tiden. Har läst massvis med blogginlägg, artiklar och övriga texter och samlat på mig massor av argument för att bli vegetarian. Nu är jag långt i från proffs och ni får kommentera om ni har något ni vill tillägga. Detta inlägg tar verkligen inte upp allt om detta ämne.

 

Sitter och kikar på en film nu som tar upp hur köttindustrin runt om i världen ser ut, hittad hos HEJ BLEKK! <-- Förövrigt ett mycket bra, utförligt inlägg om varför en ska bli vegetarian. Har bara kommit några få minuter in i filmen men jag får redan ont i hjärtat. Jag VILL INTE vara en del av denna vidriga industri, och jag känner mig SÅ redo att bli vegetarian. Allt detta har jag diskuterat med mina föräldrar, min läkare och övriga inblandade personer utan resultat. Blir så frustrerad eftrersom deras motargument inte ens bygger på riktiga fakta. Det är fullt möjligt att få i sig tillräckligt med näring enbart genom att äta vegetarisk kost, bara en lär sig om de olika livsmedlen och hur de kan komponeras. 

 

Har i alla fall läst om de olika formerna av vegetarianism och bestämt mig för att börja som demi-vegetarian. Detta innebär alltså att jag skulle äta vegetabiliskt men även ägg, mjölkprodukter och fisk. Jag är medveten om att det inte är så stora förändringar men det är i alla fall ett första steg. Utifrån de förutsättningar och möjligheter jag har idag. 

 

Önskar såklart att de ska förstå att detta inte är på grund av min ätstörning (även om det inte rekommenderas att byta kost under tillfrisknandet i inlägget ovan). Utan för miljön, för djuren och för att det inte känns moraliskt rätt att äta djur. Det här är något jag vill. Något jag kan göra som bidrar och gör skillnad. Och för att jag blir så ledsen och förtvivlad över att veta vad som pågår runt omkring mig.

 

Ps. Filmen var hjärtslitande - är helt förtvivlad arg skakig ledsen osv. 

Ps2. Vill bara nämna att jag respekterar allas åsikter, detta är enbart hur jag ser det.