Det är klart att allting är mycket bättre nu, och att det positiva borde väga så mycket tyngre än det negativa. Och jag borde vara så jäkla tacksam över att jag har så pass "obefintliga" problem jämfört med vad många andra människor här i världen har. Men idag sitter jag här, med tårar tryckandes bakom ögonen och en klump i magen. Över kläder som sitter annorlunda och en blick i spegeln som säger allting jag inte vill höra. Vad spelar det för roll att andra säger en sak när jag ser något helt annat. Så himla hopplöst, det här. 

 

Jag hatar att prova jeans.

 

 

När jag var i Stockholm med min pappa för någon vecka sedan tog vi tunnelbanan till S:t Eriksplan för att äta lunch på Kaffeverket. Har haft det nedskrivet på en lista inför tidigare Stockholmsvisiter men aldrig kommit mig för att åka dit, så tänkte att det kanske var dags nu. Var jättefint där men dock proppfullt och vääldigt högljutt. Kanske för att det var söndag. Tog inte så många bilder med kameran men desto mer med min iphone - fast jag antar att många redan vet hur det ser ut där pga mycket instagrammat ställe, hehe.