Jävla skitsjukdom.

Vadå, det är väl ingenting egentligen. Jag bara missar hela jävla livet och jag är så JÄVLA bitter över det. Men mest av allt, så brutalt jävla ledsen, förstås. Och då känns det väldigt rimligt att svära i varenda jävla mening.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0