om måndagsfunderingar


Jag funderar så mycket. På vad som kunde ha varit, och vad som aldrig kommer att bli. På hur jag ska vara, och vem som är jag. Vem jag är, liksom. Just nu har jag ingen aning om någonting, min hjärna är helt tom och det känns som jag faller tusen meter i sekunden ungefär. Ner i ett enda stort mörker som försöker att kväva mig. Och jag trevar efter väggarna men jag kan verkligen inte hitta på-knappen.
 
Jag kan liksom inte andas här nere.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0