jag ramlar dåliga gatan fram

Fina ni. Allt är så omtumlande och förvirrande just nu. Är sprängfull med tankar och känslor och allt är bara ett enda virrvarr. Ena stunden är jag glad och mår bra, andra stunden känner jag mig ensammast i världen och bara så ledsen. Jag vill så mycket och ändå så har jag aldrig velat mindre. Fastnar i gamla tankebanor och kommer på mig själv med att gå åt fel håll. Har ingen kontroll. Men jag önskar så hemskt mycket att mitt liv bara var dans dans dans och lycka. Så jag ska fortsätta att vandra på min långa, slingriga väg. För en dag kommer jag fram.

Du ska veta att du inte är ensam om att känna så. Mitt huvud är sprängfyllt av tankar som bara tar över och äter upp mitt glada jag inifrån. Mitt bästa då är att skriva ner precis allt man tänker på, allt jobbigt, och sedan knyckla ihop lappen/arna till en obefintlig liten boll. Fokusera sedan på det som är bra! Jag vet att det är jättesvårt, när man har en sådan där dipp då allt är ledsamt och dant. Men, det måste gå, man får bara bestämma sig för det.
Kram

Ett mycket vackert och poetiskt inlägg, gillade det skarpt!
Känner igen mig så mycket i det du skriver!
Kram! <3